Många prassliga påsar

Vi fick träffa marknadschefen på Vårt Kungsholmen och hennes kylskåp.
Utmaningen från redaktionen lydde: Ta vara på allt som går att äta och gör en god lunch av kylskåpets innehåll på 30 minuter!

Detta kylskåp var fullt av tomma prasselpåsar eller prasselpåsar fyllda med bortglömda morötter.
En jättegod ananas. Några rätt hårda kiwifrukter. Två apelsiner som sett bättre dagar eftersom det nu i juni knappast är säsong för apelsiner.

Zeke tömde alla prassliga påsar och hittade tomater (rejält mogna), rödlök som längtade efter en uppgift, gul lök på väg ut, en halv okej vitlök, morötter med lite ludd. När detta skalats ner till användbara råvaror gjorde han snabbt en god sås, och kokte sedan blandade pastarester ur skafferiet. Som också härbärgerade potatisar med mycket långa groddar. Marknadschefen hade varit bortrest ett tag.

Under tiden som tomatsåsen kokte omvandlade jag de bortglömda frukterna till en stor härlig fruktsallad, toppad med några hackade dadlar som vi hittade längst in i ett skåp.

Läs mer i nästa nummer av Vårt Kungsholmen, helgen vecka 27.

Toppen med sängbotten

Hur grillar man lammkorv till 40 eller 70 hungriga personer på midsommarnatten? Man tänder en stor platt brasa med ved direkt på marken, låter den brinna till det är en fin glöd (cirka en timme) lägger därefter en uttjänt sängbotten av järn över glöden. Grillat på ved smakar oändligt mycket bättre än grillkol och tändvätska, så det är värt att vänta på. Lammkorven stoppas i värmda pitabröd är de får sällskap av en gudomlig bön- och tomatröra och myntasås med citron.
Så gör man hos Bea, Rickard och Kristoffer på Västeräng i Roslagen.
De har ett lager lämpliga omålade sängbottnar som hittas i lador och uthus. Varje säng brukar hålla några år, sedan är det dags för ny.

Hejdå potatis

Igår när gick jag ut på min balkong för att hämta kartongen med färskpotatis som blivit över efter studentfesten, fick jag lära mig att bara lite solljus snabbt kan förstöra potatis helt och hållet.
De tidigare milt gula små knölarna var nu allihop rejält gröna.
Efter att ha anordnat Potatismostävling för Barnens Egen matskola för några år sedan har jag ju noga fått lära mig att det gröna är ett gift som heter solanin. Gift är inte gott.
Kände mig mycket misslyckad när jag bar ner kartongen till soptunnan och vinkade farväl. Tänkte på att Zeke kommer att titta mycket anklagande på mig.
Men jag lovar, mina potatisar kommer hädanefter att få leva i totalt mörker.

Till midsommaraftons västerbottenpaj blev det istället mandelpotatis, som det faktiskt ska vara enligt originalreceptet. Alltid något.

Självbedrägerier vid frysen

Tre vanliga varianter:

1. Det där minns jag nog vad det är, säger man till sig själv medan man glatt kastar in påsar och burkar utan märkning i frysen, i hopp om att det helt mirakulöst ska framgå vad just den lilla knorvliga påsen innehåller cirka tre månader senare. Man spar högst några sekunder, och påsen blir aldrig använd eftersom man naturligtvis har glömt vad det var.
Enklaste sättet är att sätta en remsa frystejp på locket där du skriver innehåll och datum.

2. Det finns nog burkar och påsar hemma. Oftast inte. En precis lagom stor burk kan var det som gör att man faktiskt tar hand om den där slatten sås eller soppa eller tar sig samman och hackar dillen och fryser in den innan den gulnar bort framför ögonen på en.
Zip-Loc påsar är kul men dyra och gör att man känner sig väldigt modern och effektiv.

3. Det spelar ingen roll om det är helt tätt. Här kanske man tror att man sparar en hel minut eller så då man slipper leta efter en bra tät plastpåse och en klämma att försluta med. Men tyvärr, att förvara maten tätt och luftfritt är avgörande. Den kalla luften ger maten så kallad frysbränna som gör att den blir soggig och smaklös. Då åker den ju i soporna i alla fall, fast bara lite senare.
Mycket täta och hållbara burkar finns bland annat på Granit.

Så enkelt och så svårt med riktig mat

Nu finns den kloka boken In Defense of Food av Michael Pollan på svenska och heter då Till matens försvar. Amerikanen Pollan beskriver intelligent och slagkraftigt hur det han kallar "nutritionismen" (dietspecialister, näringsfysiologer m fl) tillsammans med matindustrin skapat en situation där konsumenterna blivit helt villrådiga och maktlösa. Ett läge där nästan all mat upplevs som farlig, fet eller giftig. En vardag där bra råvaror har blivit en bristvara, medan industriellt processad mat finns att tillgå överallt. Läs och förundras.
Läs mer på www.michaelpollan.com

En extragod tomatsås

Igår hällregnade det på fjärde dagen i huvudstaden. Skönt då att ha kylskåpet sprängfyllt med överbliven mat från förra veckans fester, och slippa ge sig ut i det bistra klimatet. Lova kom hem och var lite sugen, en tomatsås med pasta skulle hon kunna tänka sig. Hittade då ugnstekta körsbärstomater och lök i balsamicodressing, körde allt slätt i matberedaren, medan Lova fräste en pressad vitlök i god olivolja. I med den mixade tomat-och lökröran, koka lite, krydda med salt och peppar. Blev en ovanligt god och snabb Salsa pomodoro genom balsamicosmaken och tomaterna som fått så mycket smak i ugnen.

Nu ska den ut ur mitt liv

... och in i frysen.
Brödgratängen har intagit mitt liv senast halvåret. Vi har lagat den på längden och tvären kan man säga. Och höjden, då den blev som en sufflé i en fin glasform.
Innan jag nu stoppar undan den i frysen för ett tag, vill jag ändå passa på att sjunga en sista lovsång: Billig och mättande lyxmat med god smak av vin, lagrad ost och självklart gott bröd som skurits i tärningar. Blandas med ägg, mjölk och grädde och kanske lite lök och skinka. Så enkelt kan det vara.

Man kan göra den liten som på bilden och servera den som tilltugg varm eller ljummen. Eller i en större form, då ökar förstås tiden ugnen. Tjugo minuter för de små och minst fyrtio för de stora.

Fest med Riddarna

Vi använde några av de enklare recepten ur kokboken på vår bokfest på lokalen Zink: Balsamicolök, ugnsgratinerade tomater, pesto, limemarinerade jordgubbar, rödbets-carpaccio med fårost och förstås franska brödgratängen – fast här i små formar och lagom att äta med fingrarna. Zeke pustar ut med ett glas rosé. Min kära co-driver i Barnens Matskola, Ami, som kom med en fin kudde som jag har kunnat vila huvudet på nu i några dagar. Det behövdes.

Att en gammal brödbit kan vara så god

Läste vad Erik på Rute bageri på Gotland gillar att äta till sin kalla öl:
Tunna skivor fullkornsbröd knaperstekta i smör med lite flingsalt.
Provade genast hemma med en bit fullkornsbröd som inte längre var purfärskt.
Hur gott som helst. Vuxenchips!