Stolt mamma till en surdeg

Var i förra veckan på surdegskurs med Manfred Enoksson, Saltå Kvarns kände bagare.
Kvällen var arrangerad av Slow Food Stockholm Haga, som fick hantera en publikanstormning som till en rockkonsert. Vi utvalda fick träffa Manfred och hans degar, prova att draaaa i dem så att bubblorna stannar kvar efter jäsning, mjöla korgar och ställa för jäsning. Sedan berättade Manfred om olika mjölsorters förmåga eller oförmåga att utveckla gluten och jäsa upp, mjölsorter som innehåller mycket näring och de som nästan inte innehåller någon näring alls. (Det är dumt nog dem vi äter mest av). Sen smakade vi på olika sorters surdegsbröd, från ljust till mörkt, okryddade och kryddade.
Från kalaset fick man med sig en liten burk med en "surdegsstart". En sån vill ha en temperatur på 28-30 grader för att växa. Funderade över var i mitt hem en jämn sådan temperatur skulle finnas, och blev jätteglad när det ovanför elementet i hallen visade sig finnas ett litet utrymme som var precis lagom stort för en surdegsburk. Efter några dagar skulle surdegsstarten matas och växte då snabbt till dubbel storlek, varför det blev tre burkar ovanför elementet, mellan stövlarna och paraplyerna. Sussie och Wille på kontoret vill adoptera de nya två, det känns fint.
Jag gillar att gå och skaka lite på surisarna, kolla temperaturen och se dem bubbla upp.
Baka? Ja kanske någon gång senare, just nu är jag nöjd med att ha gått med i den expansiva surdegssekten, där vi surar och jäser tillsammans.

Läs mer om Slow Food i världen:http://www.slowfood.com/


Manfreds kurser hittar ni här:
http://www.saltakvarn.se/bakkurs-konsument.htm
intervju med Manfred i DN:
http://www.dn.se/mat-dryck/reportage/passion-for-surdeg-1.613653

De kallar mig krutongkvinnan

Familjen alltså. Min dotter fnissar när hon kommer ut i köket och ser att jag än en gång står och steker brödtärningar. Och att halva översta lådan i frysen innehåller tärnat bröd. Medges att där kan det ha gått till överdrift. Men det är ju så gott. Nystekta till fisksoppa, till sallader, att strö över en enkel omelett.
Köpte av nyfikenhet ett paket färdiga så kallade Crostinis i affären, 20 kr för en påse på 1 hekto – det blir 200 kr kilot, det. För bröd som kostar runt 50 kr när det är färskt ...
Vill man ha nystekta och krispiga krutonger hemma behövs bara olja, bröd och salt. Knepet är att ta det 1-3 dagar gamla brödet, skära det i tärningar, (en kökssyssla som kräver ett minimum av knivkompetens), lägga det i en lufttät burk eller påse och kasta in det i frysen. Arbetstid 5 minuter. När man sedan är sugen, tar man fram sina färdigskurna tärningar, hettar upp en panna med olja i, eller låter dem bli krispiga på en plåt i ugnen. Havssalt och örter, kanske lite vitlök. Arbetstid 5 minuter. Värme 200 grader.
Och ju bättre bröd desto bättre krutonger såklart.

Äpplemos funkar mot depression

Nu blev det mörkt. Både inuti och utanpå smög sig en tung känsla av vad är det för mening med alltihop in. La sig som en blöt grå filt över hela livet och framkallade huvudvärk. Löven har fallit, pengarna är slut, julen alldeles för långt borta.
Känns det igen? Om inte – stort grattis. Annars kommer här bästa receptet: Gör en stor burk äpplemos, gärna på svenska aroma. Skala och kärna runt 10 äpplen, tärna dem och lägg dem i en kastrull med bottenskyla vatten, 2 dl socker och några kanelstänger. Låt koka till allt är mjukt (ca 15 minuter) men inte så mycket längre. Använd en potatisstöt för att jämna ut moset.
Fyll din burk och känn att livet ändå har mening och glädjeämnen så länge det doftar äpple och kanel. Som Puh och hans honing.