2 meter ost, tack

När två ostälskare i familjen skulle firas med gemensamt kalas blev det tillfälle att dra fram den där långa marmorskivan som räddats ur en container för länge sen. Nio ostar från Winjas Ostkällare ordnades från milda till starka och gödseldoftande på en lång rad.
Sen gjorde vi en helt seriös smakprovning. Tioåringen skrev mest omdömen, han som kombinerade allt med Cola.
På Systemet hade man avrått från rödvin och rekommenderat vita lite halvsöta viner, på Winjas tyckte man champagne var bra till de mildare ostarna. För säkerhets skull provade vi därför kors och tvärs med champagne, riesling, shiraz och ett sött efterrättsvin. Favoriter blev Robiola med champagne och ekologisk Manchego med shiraz. Stor spännvidd på intrycken: "den här osten gör mig bitter", "smakar som Paris!", "inte så god till läsk". Alla utom dottern med ostfobi var överens om att ost, rent allmänt, är himmelskt gott.
Eftersom en viss ostmättnad ändå infinner sig efter nio ostar förpassades resten av godbitarna till frysen, där de garanterat slutar mogna.

Ohejdat skryt

Som en stor lycklig pösmunk känner jag mig idag, när vi har fått det finaste av pris för Fattiga Riddare i Måltidsakademins kokbokstävling. Hör bara: "En bok som låter maten vara en resurs till vi hinner äta upp den, med många bra ta-vara-på knep där kärlek, respekt och kunskap för råvaran är ledorden i köket."

Och i Svenskan kallades vi Vardagshjältar vilket väl är det finaste jag kan tänka mig.

http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/recept/artikel_3656859.svd

I don't like the sluts in the bottom

... sa min sons polare till kyparen på deras första utlandssemester på egen hand. Som alla förstår betyder det att han inte ville ha slatten i botten av glaset.

Och frågan är om inte det är ganska typiskt för hur de flesta av oss funkar idag? Inga slattar tack, Jag har faktiskt råd att slänga den där lilla resten som blev över! För att inte tala om hur rädda vi har blivit för bakterier och allmänt förfall.

Och så barkar det hän och plötsligt har vi slängt mer än hälften av all användbar mat och dryck vi släpat hem.
Konsumentföreningen Stockholm gjorde faktiskt i våras en uppmärksammad plockstudie i 72 hushåll Bromma som visade att 56% av all mat som slängdes var fullt ätbar. Plockstudiemännen sprättade upp soppåsarna väldigt vetenskapligt, iförda vita skyddsmunderingar, masker och handskar. Man får anta att de stackars Brommaborna var införstådda.

Ni som vill läsa mer om smarta ta vara på-tips kolla gärna på engelska http://www.lovefoodhatewaste.com/

Fula, skitiga och goda

En ganska smaklös kall röd paprika blir len, söt och full i smaken av att rostas i ugn. Nu är de billiga, så köp en rejäl påse.
Skölj noga och lägg hela på bakplåtspapper i 225 grader. Ta ut dem när skalen bubblar och är lite lagom sotiga, cirka 20 minuter senare. Om du har bråttom – lägg sedan de rostade paprikorna i en plastpåse i kyla, typ på balkongen eller terrassen, då blir det mycket lättare att dra av det tunna skalet. Dela varje paprika på mitten och dra försiktigt bort kärnhus och skaft med fingrarna. Skär dem sedan i lagom stora filéer. Jättegott till sallad, som "pålägg" på crostinis, att mixa till en förrätts-soppa. Om du gör en hel plåt och får över, spara gärna i en glasburk och fyll på med god olivolja tills det täcker. En kvist rosmarin eller en chilifrukt sätter extra smak.