Hejdå potatis

Igår när gick jag ut på min balkong för att hämta kartongen med färskpotatis som blivit över efter studentfesten, fick jag lära mig att bara lite solljus snabbt kan förstöra potatis helt och hållet.
De tidigare milt gula små knölarna var nu allihop rejält gröna.
Efter att ha anordnat Potatismostävling för Barnens Egen matskola för några år sedan har jag ju noga fått lära mig att det gröna är ett gift som heter solanin. Gift är inte gott.
Kände mig mycket misslyckad när jag bar ner kartongen till soptunnan och vinkade farväl. Tänkte på att Zeke kommer att titta mycket anklagande på mig.
Men jag lovar, mina potatisar kommer hädanefter att få leva i totalt mörker.

Till midsommaraftons västerbottenpaj blev det istället mandelpotatis, som det faktiskt ska vara enligt originalreceptet. Alltid något.