Ta vara på maten

Jag har flyttat!

2010-09-02T19:22:00.003+02:00

Den här hösten hittar ni mig på Världsnaturfondens (WWF) hemsida minplanet.se.
Jag fortsätter blogga där, till exempel om vingliga bananflugor och gratis svampar.

Välkomna!

Inspiration på Matdistriktet

2010-03-08T23:34:00.006+01:00

Vill du bli bättre på att ta vara på maten?

Kom till härliga butiken Matdistriktet på Rådmansgatan 57 (bakom Observatorielunden).

17 mars kl 17 kör jag ett släng-inte-maten-snack och Matdistriktet har lagat upp några av våra favoriter bland recycle-recepten: Den franska brödgratängen och den krispiga vintersalladen. Allt ur boken Fattiga Riddare och andra kökshjältar.

Med en samling handfasta och smarta tips lovar jag att du kan du börja ett nytt godare, billigare och mer miljövänligt liv denna vår. Och få en helt ny relation med ditt kylskåp och ditt skafferi.

Anmäl dig på www.matdistriktet.se, kostnad 200 kr för mat&prat.

Den som inte hinner denna kväll kan återkomma på lunchen nästa dag då det finns mer goda saker ur vår kokbok på Matdistriktets generösa lunchbord. Då hänger vi i butiken, säljer och signerar böcker. Lita på att lunchen blir god – Matdistriktet blev årets hälsorestaurang 2009.

Stolt mamma till en surdeg

2009-11-24T11:56:00.017+01:00

Var i förra veckan på surdegskurs med Manfred Enoksson, Saltå Kvarns kände bagare.
Kvällen var arrangerad av Slow Food Stockholm Haga, som fick hantera en publikanstormning som till en rockkonsert. Vi utvalda fick träffa Manfred och hans degar, prova att draaaa i dem så att bubblorna stannar kvar efter jäsning, mjöla korgar och ställa för jäsning. Sedan berättade Manfred om olika mjölsorters förmåga eller oförmåga att utveckla gluten och jäsa upp, mjölsorter som innehåller mycket näring och de som nästan inte innehåller någon näring alls. (Det är dumt nog dem vi äter mest av). Sen smakade vi på olika sorters surdegsbröd, från ljust till mörkt, okryddade och kryddade.
Från kalaset fick man med sig en liten burk med en "surdegsstart". En sån vill ha en temperatur på 28-30 grader för att växa. Funderade över var i mitt hem en jämn sådan temperatur skulle finnas, och blev jätteglad när det ovanför elementet i hallen visade sig finnas ett litet utrymme som var precis lagom stort för en surdegsburk. Efter några dagar skulle surdegsstarten matas och växte då snabbt till dubbel storlek, varför det blev tre burkar ovanför elementet, mellan stövlarna och paraplyerna. Sussie och Wille på kontoret vill adoptera de nya två, det känns fint.
Jag gillar att gå och skaka lite på surisarna, kolla temperaturen och se dem bubbla upp.
Baka? Ja kanske någon gång senare, just nu är jag nöjd med att ha gått med i den expansiva surdegssekten, där vi surar och jäser tillsammans.

Läs mer om Slow Food i världen:http://www.slowfood.com/

Manfreds kurser hittar ni här:
http://www.saltakvarn.se/bakkurs-konsument.htm
intervju med Manfred i DN:
http://www.dn.se/mat-dryck/reportage/passion-for-surdeg-1.613653

De kallar mig krutongkvinnan

2009-11-12T16:57:00.014+01:00

Familjen alltså. Min dotter fnissar när hon kommer ut i köket och ser att jag än en gång står och steker brödtärningar. Och att halva översta lådan i frysen innehåller tärnat bröd. Medges att där kan det ha gått till överdrift. Men det är ju så gott. Nystekta till fisksoppa, till sallader, att strö över en enkel omelett.
Köpte av nyfikenhet ett paket färdiga så kallade Crostinis i affären, 20 kr för en påse på 1 hekto – det blir 200 kr kilot, det. För bröd som kostar runt 50 kr när det är färskt ...
Vill man ha nystekta och krispiga krutonger hemma behövs bara olja, bröd och salt. Knepet är att ta det 1-3 dagar gamla brödet, skära det i tärningar, (en kökssyssla som kräver ett minimum av knivkompetens), lägga det i en lufttät burk eller påse och kasta in det i frysen. Arbetstid 5 minuter. När man sedan är sugen, tar man fram sina färdigskurna tärningar, hettar upp en panna med olja i, eller låter dem bli krispiga på en plåt i ugnen. Havssalt och örter, kanske lite vitlök. Arbetstid 5 minuter. Värme 200 grader.
Och ju bättre bröd desto bättre krutonger såklart.

Äpplemos funkar mot depression

2009-11-11T10:13:00.007+01:00

Nu blev det mörkt. Både inuti och utanpå smög sig en tung känsla av vad är det för mening med alltihop in. La sig som en blöt grå filt över hela livet och framkallade huvudvärk. Löven har fallit, pengarna är slut, julen alldeles för långt borta.
Känns det igen? Om inte – stort grattis. Annars kommer här bästa receptet: Gör en stor burk äpplemos, gärna på svenska aroma. Skala och kärna runt 10 äpplen, tärna dem och lägg dem i en kastrull med bottenskyla vatten, 2 dl socker och några kanelstänger. Låt koka till allt är mjukt (ca 15 minuter) men inte så mycket längre. Använd en potatisstöt för att jämna ut moset.
Fyll din burk och känn att livet ändå har mening och glädjeämnen så länge det doftar äpple och kanel. Som Puh och hans honing.

2 meter ost, tack

2009-10-28T12:23:00.009+01:00

När två ostälskare i familjen skulle firas med gemensamt kalas blev det tillfälle att dra fram den där långa marmorskivan som räddats ur en container för länge sen. Nio ostar från Winjas Ostkällare ordnades från milda till starka och gödseldoftande på en lång rad.
Sen gjorde vi en helt seriös smakprovning. Tioåringen skrev mest omdömen, han som kombinerade allt med Cola.
På Systemet hade man avrått från rödvin och rekommenderat vita lite halvsöta viner, på Winjas tyckte man champagne var bra till de mildare ostarna. För säkerhets skull provade vi därför kors och tvärs med champagne, riesling, shiraz och ett sött efterrättsvin. Favoriter blev Robiola med champagne och ekologisk Manchego med shiraz. Stor spännvidd på intrycken: "den här osten gör mig bitter", "smakar som Paris!", "inte så god till läsk". Alla utom dottern med ostfobi var överens om att ost, rent allmänt, är himmelskt gott.
Eftersom en viss ostmättnad ändå infinner sig efter nio ostar förpassades resten av godbitarna till frysen, där de garanterat slutar mogna.

Ohejdat skryt

2009-10-19T19:23:00.021+02:00

Som en stor lycklig pösmunk känner jag mig idag, när vi har fått det finaste av pris för Fattiga Riddare i Måltidsakademins kokbokstävling. Hör bara: "En bok som låter maten vara en resurs till vi hinner äta upp den, med många bra ta-vara-på knep där kärlek, respekt och kunskap för råvaran är ledorden i köket."

Och i Svenskan kallades vi Vardagshjältar vilket väl är det finaste jag kan tänka mig.

http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/recept/artikel_3656859.svd

I don't like the sluts in the bottom

2009-10-13T20:21:00.009+02:00

... sa min sons polare till kyparen på deras första utlandssemester på egen hand. Som alla förstår betyder det att han inte ville ha slatten i botten av glaset.

Och frågan är om inte det är ganska typiskt för hur de flesta av oss funkar idag? Inga slattar tack, Jag har faktiskt råd att slänga den där lilla resten som blev över! För att inte tala om hur rädda vi har blivit för bakterier och allmänt förfall.

Och så barkar det hän och plötsligt har vi slängt mer än hälften av all användbar mat och dryck vi släpat hem.
Konsumentföreningen Stockholm gjorde faktiskt i våras en uppmärksammad plockstudie i 72 hushåll Bromma som visade att 56% av all mat som slängdes var fullt ätbar. Plockstudiemännen sprättade upp soppåsarna väldigt vetenskapligt, iförda vita skyddsmunderingar, masker och handskar. Man får anta att de stackars Brommaborna var införstådda.

Ni som vill läsa mer om smarta ta vara på-tips kolla gärna på engelska http://www.lovefoodhatewaste.com/

Fula, skitiga och goda

2009-10-05T21:54:00.007+02:00

En ganska smaklös kall röd paprika blir len, söt och full i smaken av att rostas i ugn. Nu är de billiga, så köp en rejäl påse.
Skölj noga och lägg hela på bakplåtspapper i 225 grader. Ta ut dem när skalen bubblar och är lite lagom sotiga, cirka 20 minuter senare. Om du har bråttom – lägg sedan de rostade paprikorna i en plastpåse i kyla, typ på balkongen eller terrassen, då blir det mycket lättare att dra av det tunna skalet. Dela varje paprika på mitten och dra försiktigt bort kärnhus och skaft med fingrarna. Skär dem sedan i lagom stora filéer. Jättegott till sallad, som "pålägg" på crostinis, att mixa till en förrätts-soppa. Om du gör en hel plåt och får över, spara gärna i en glasburk och fyll på med god olivolja tills det täcker. En kvist rosmarin eller en chilifrukt sätter extra smak.

Ett Två Tre Tatin!

2009-09-28T20:28:00.015+02:00

En Tarte Tatin som landar fint på fatet efter att ha bakats i sin stekpanna är en stolthet och fröjd som jag fick uppleva i går.
Har du äpplen som fått sig några smällar, skär bort det dåliga och använd resten till denna lyxkaka.
1. Gör degen, som en vanlig pajdeg och sätt i kylskåp.
2. Välj gärna en ugnstålig teflonpanna. Stek äppleklyftor, smör, råsocker och citron tills allt blir lite brunt och karamelliserat, cirka 15 minuter.
3. Kavla degen något större än stekpannan, lägg den över äpplena och sockersmeten, "bädda in" kanterna fint. Sätt in pannan i 200 graders ugn 20 minuter, därefter 150 grader 15 minuter.
4. Ta ut ur ugnen, skär runt degkanten och stjälp upp på ett fat.
Servera ljummen med vaniljgrädde.

Det kan vara gott att göra lite extra "karamellsmet" av smör -och socker och hälla över kakan vid serveringen.

INGREDIENSER
Deg:
2 dl vetemjöl
75 g kallt smör
2 msk kallt vatten
1 äggula

Fyllning:
8 skalade och klyftade syrliga äpplen
1 msk citronsaft
100 g smör
1/2 dl råsocker

Det genialiska receptet lär ha blivit till då madame Stephanie Tatin i slutet på 1800-talet i köket på hotel Tatin misslyckades med en vanlig äpplekaka.

Krossade ägg och vildsvin på Gårdarnas Butik

2009-09-24T10:21:00.009+02:00

Dagen innan jag skulle laga mat hos Åsa på Gårdarnas Butik vid Nytorget hade någon där tappat två kartonger ägg i golvet. Tretton fina men krossade ägg åkte alltså ner i den brödpudding vi lagade till kvällens gäster. Tillsammans med några dagar gammalt surdegsbröd från Bulleboden, vitt vin, en bit fint vildsvinsbacon, riven vällagrad ost, lök och pepprig paprika. Återvinning när den är som bäst.

Niklas från Vinik vinagentur bjöd på Saumur, ett ekologiskt vin på chenin blanc, som passade utmärkt till brödgratängen.

Ni som ännu inte hittat den fina butiken Gårdarnas Butik på Nytorgsgatan 31, ta en sväng till Nytorget nu i höstsolen. Åsa och Fanny lagar goda luncher på ekologiska och lokala produkter och än så länge kan man sitta på bänkarna med fårskinnsfällar med dörren öppen mot gatan. Lokalen, som är ett före detta lager, har smaragdgrönt kakel och magnifik kristallkrona, bara den värd ett besök.

Skogen anfaller

2009-09-23T22:56:00.010+02:00

I helgen var vi i Sörmland där solen flödade från en molnfri himmel, knappt en vindpust och sommarvärme mitt i september. Vi hittade soppar, trattisar och fina torra kantareller. Dessutom sprang jag på fina små blåa plommon på ett ödetorp och vackra genomskinligt gula i en gammal plommonlund.
Vi plockade och plockade och plockade. Framemot söndagseftermiddagen var vi helt sysselsatta med rensning och packning för hemfärden. Måndagskväll var det HÖG TID ATT GÖRA NÅT av allt det goda. Det fick bli chutney av de gula och kompott av de blå. Timmar förflöt medan soppar sorterades i fulsvamp till grytor och snyggsvamp till risotto.

Nästa dag mötte jag min kollega Ami svajig och slutkörd som efter en helkväll på krogen. Vad hade hon varit? Jo i skogen och plockat MÅNGA kassar trumpetsvamp. Och sedan rensat dem till fyra på morgonen. Nya tider, nya laster.

Scones Tur och Retur

2009-09-23T22:45:00.005+02:00

Nybakade scones är galet goda, speciellt de med hackad choklad och aprikoser i. Men redan efter en timme är deras bästa tid över.
Testade efter förra brunchen hemma att göra skorpor på vanligt vis: Skar scones i halvor, lät dem ligga i ugnen på 100 grader i någon timme. Blev spröda och perfekta tillsammans med morsans plommonmarmelad.

Käka blast

2009-09-16T10:00:00.007+02:00

Ganska många gånger har jag stått där med en knippe rödbetsblast och undrat om jag slänger något gott och användbart. De unga spröda rödbetsbladen går ju jättebra till sallad, men den lite grövre blasten, vad gör man av den?
Efter att ha köpt jättefina betor av Åsa på Gårdarnas Butik gav jag mig hem för att steka blast.
Gjorde som med mangold och spenat. Sköljde, strimlade, fräste rödlök och vitlök i en god olja, sist i med rödbetsbladen som får mjuksteka. Bladens saft färgar rött så om man vill få ett estetiskt resultat är det bra att använda till exempel rödlök, röd paprika att blanda med. Funkar som fyllning i lasagne och andra "lådor".

I don't like the sluts in the bottom

2009-09-16T09:33:00.015+02:00

... sa min sons polare till kyparen på sin första egna utlandssemester.
Som alla förstår betyder det att han inte ville ha slatten i botten av glaset.

Och frågan är om inte det är ganska typiskt för hur de flesta av oss funkar idag? Inga slattar tack, jag har faktiskt råd att slänga den där lilla resten som blev över! För att inte tala om hur rädda vi har blivit för bakterier och allmänt förfall. Och så barkar det hän och plötsligt har vi slängt mer än hälften av all användbar mat och dryck vi släpat hem.
Konsumentföreningen Stockholm gjorde faktiskt i våras en uppmärksammad plockstudie i 72 hushåll Bromma som visade att 56% av all mat som slängdes var fullt ätbar. Plockstudiemännen sprättade upp soppåsarna väldigt vetenskapligt, iförda vita skyddsmunderingar, masker och handskar. Man får anta att de stackars Brommaborna var införstådda.

Ni som vill läsa mer om smarta ta vara på-tips kolla gärna på engelska http://www.lovefoodhatewaste.com/

Recept på Hötorgshallens franska gryta

2009-08-24T15:48:00.031+02:00

I lördags stod vi på Hötorgshallen med en gryta blandade råvaror som vi handlat i hallens olika stånd.
Det blev, som vi planerat, vår variant på "Cassoulet". Zeke hade tagit fram sin jättestora favoritkastrull Bettan från Bergamott hon som rymmer 30 liter, minst. Skvalpande denna fulla Bettan tog vi oss ner för rulltrappan för att möta alla nyfikna (och hungriga!) kunder. Runt 400 små portioner blev det nog... och många bra samtal om hur man kan ta vara på maten. Killarna i chilenska köttdisken tyckte att den smakade som en "Fabada", en spansk specialitet. Man kan också säga att det är grytornas svar på pyttipanna.
Här kommer receptet:
4 feta salsiccia
6 smala lammkorvar
300 g rökt sidfläsk
3 kg högrev i bitar
2 kg lammstek i bitar
2 kg morötter
2 stora sellerihuvuden
6-8 gula lökar
2 hela vitlökar
6-8 burkar tomatkonserver
några torkade chilifrukter
1 kruka rosmarin
1 dl örter från Provence
2-3 stora påsar vita Limabönor
3-5 kycklingsskrov till buljong
2 kg grovhackade färska tomater
1 knippe persilja till buljongen, och att hacka över
75 cl vitt vin
3 msk muscovadosocker
4 msk salt
vatten så att det täcker övrigt

Låt bönorna ligga i blöt över natten med 1 msk bikarbonat (gör dem lättare att smälta). Låt dem därefter koka upp, men häll av första kokvattnet efter cirka 5 minuter, skölj och ställ åt sidan. Salta inte förrän mot slutet, saltet ger bönorna tjocka skal.
Koka kycklingfonden: Lägg i skroven i en stor kastrull kallt vatten. Koka minst några timmar tillsammans med lök, selleri, persiljestjälkar och morötter. Sila av buljongen, skumma av fettet på ytan och koka sedan bönorna i buljongen 1-1/2 timme.
Bryn allt kött, och lägg över i en stor gryta tillsammans med tomatkonserv, vatten, vin och rosmarin, hackade rotfrukter och lök.
Sjud minst någon timme till köttet är mört, tillsätt örterna, de kokta bönorna och buljongen och smaka av med salt, socker och peppar.
Tillsätt de hackade tomaterna och hackad persilja.

Till en sats som denna på cirka 25 liter kostar råvarorna runt 1 000 kr. Billig fest för många!

Nu startar årets stora kocktävling för barn!

2009-08-22T13:11:00.012+02:00

I år handlar det om fisk och fiskpinnar. Hemlagade alltså, och med alldeles eget innehåll och nya goda paneringar. Alla mellanstadiebarn och deras lärare är välkomna att anmäla sin klass i Sveriges största mattävling för barn. Tävlingen drivs av Barnens Egen Matskola. Anmäl senast 30 oktober på www.barnensmatskola.se, där du också kan läsa mer om tidigare års kocktävlingar i potatismos, köttbullar, pannkakor och kycklinggryta.

Nystekta Fattiga Riddare på Smaklust i Tanto

2009-08-22T12:58:00.013+02:00

Första dagen på Smaklustmässan stod vi i Slow Foods tält och stekte brödbitar för fullt. Spisen ville inte riktigt samarbeta så ibland blev det verkligen slooowfood innan våra Fattiga Riddare landade hos de sugna. Vi pratade om boken Fattiga Riddare och förstås om Slow Food tillsammans med ambassadörer som Fia Gulliksson. Fia är en jämtländsk matkraft att räkna med, läs mer på Brunkullans teer och Food in action.

Håll hårt i flaskan

2009-08-17T16:42:00.005+02:00

Första veckan på semestern var vi panikslaget svettiga och törstiga i vårt lånade franska hus. Och gjorde som turister gör – sprang till Supermarché och handlade flaskor och dunkar med vatten. Som snabbt bildade ett lokalt sopberg under vasken. Tills den franske grannen kom och sa att kranvattnet visst gick att dricka. Då började vi vårt nya returliv: Fyllde varje kväll några flaskor till hälften med vatten och la dem i frysen. Samtidigt pillade vi ner några kvistar mynta, en skiva citron eller en jordgubbe. (Bra mycket godare än de syntetiska som finns i nästan allt svenskt mineralvatten idag.)
Nästa morgon innan vi for till stranden fyllde vi flaskan ända upp, och hade gott kallt vatten hela dagen. Önskar att alla miljöbrott gick att sona lika lätt!

Här klämmer man på allt

2009-08-11T14:53:00.007+02:00

På marknaden i Aix en Provence är tomaterna är stora nog för en sallad för tre eller fyra.
De franska damerna och herrarna som handlar här sträcker ut sina snygga händer och kniper lite i en squash eller skakar lite på salladen innan de slår till. Ingenting är billigt men allt är av bästa kvalitet.
Kanske skulle vi få bättre kvalitet i Sverige om vi nöp och diskuterade? Alltså, nöp i maten och diskuterade med handlaren– inte tvärtom.
Ingenstans har jag smakat så goda tomater som dessa handbollsstora som kallas Coeur de boeuf.
Som en blandning mellan vattenmelon och tomat och jordgubbar... Innanmätet är kompakt och nästan utan kärnor.

Många prassliga påsar

2009-06-28T21:13:00.005+02:00

Vi fick träffa marknadschefen på Vårt Kungsholmen och hennes kylskåp.
Utmaningen från redaktionen lydde: Ta vara på allt som går att äta och gör en god lunch av kylskåpets innehåll på 30 minuter!

Detta kylskåp var fullt av tomma prasselpåsar eller prasselpåsar fyllda med bortglömda morötter.
En jättegod ananas. Några rätt hårda kiwifrukter. Två apelsiner som sett bättre dagar eftersom det nu i juni knappast är säsong för apelsiner.

Zeke tömde alla prassliga påsar och hittade tomater (rejält mogna), rödlök som längtade efter en uppgift, gul lök på väg ut, en halv okej vitlök, morötter med lite ludd. När detta skalats ner till användbara råvaror gjorde han snabbt en god sås, och kokte sedan blandade pastarester ur skafferiet. Som också härbärgerade potatisar med mycket långa groddar. Marknadschefen hade varit bortrest ett tag.

Under tiden som tomatsåsen kokte omvandlade jag de bortglömda frukterna till en stor härlig fruktsallad, toppad med några hackade dadlar som vi hittade längst in i ett skåp.

Läs mer i nästa nummer av Vårt Kungsholmen, helgen vecka 27.

Toppen med sängbotten

2009-06-25T14:24:00.010+02:00

Hur grillar man lammkorv till 40 eller 70 hungriga personer på midsommarnatten? Man tänder en stor platt brasa med ved direkt på marken, låter den brinna till det är en fin glöd (cirka en timme) lägger därefter en uttjänt sängbotten av järn över glöden. Grillat på ved smakar oändligt mycket bättre än grillkol och tändvätska, så det är värt att vänta på. Lammkorven stoppas i värmda pitabröd är de får sällskap av en gudomlig bön- och tomatröra och myntasås med citron.
Så gör man hos Bea, Rickard och Kristoffer på Västeräng i Roslagen.
De har ett lager lämpliga omålade sängbottnar som hittas i lador och uthus. Varje säng brukar hålla några år, sedan är det dags för ny.

Hejdå potatis

2009-06-19T09:46:00.007+02:00

Igår när gick jag ut på min balkong för att hämta kartongen med färskpotatis som blivit över efter studentfesten, fick jag lära mig att bara lite solljus snabbt kan förstöra potatis helt och hållet.
De tidigare milt gula små knölarna var nu allihop rejält gröna.
Efter att ha anordnat Potatismostävling för Barnens Egen matskola för några år sedan har jag ju noga fått lära mig att det gröna är ett gift som heter solanin. Gift är inte gott.
Kände mig mycket misslyckad när jag bar ner kartongen till soptunnan och vinkade farväl. Tänkte på att Zeke kommer att titta mycket anklagande på mig.
Men jag lovar, mina potatisar kommer hädanefter att få leva i totalt mörker.

Till midsommaraftons västerbottenpaj blev det istället mandelpotatis, som det faktiskt ska vara enligt originalreceptet. Alltid något.

Självbedrägerier vid frysen

2009-06-16T16:52:00.008+02:00

Tre vanliga varianter:

1. Det där minns jag nog vad det är, säger man till sig själv medan man glatt kastar in påsar och burkar utan märkning i frysen, i hopp om att det helt mirakulöst ska framgå vad just den lilla knorvliga påsen innehåller cirka tre månader senare. Man spar högst några sekunder, och påsen blir aldrig använd eftersom man naturligtvis har glömt vad det var.
Enklaste sättet är att sätta en remsa frystejp på locket där du skriver innehåll och datum.

2. Det finns nog burkar och påsar hemma. Oftast inte. En precis lagom stor burk kan var det som gör att man faktiskt tar hand om den där slatten sås eller soppa eller tar sig samman och hackar dillen och fryser in den innan den gulnar bort framför ögonen på en.
Zip-Loc påsar är kul men dyra och gör att man känner sig väldigt modern och effektiv.

3. Det spelar ingen roll om det är helt tätt. Här kanske man tror att man sparar en hel minut eller så då man slipper leta efter en bra tät plastpåse och en klämma att försluta med. Men tyvärr, att förvara maten tätt och luftfritt är avgörande. Den kalla luften ger maten så kallad frysbränna som gör att den blir soggig och smaklös. Då åker den ju i soporna i alla fall, fast bara lite senare.
Mycket täta och hållbara burkar finns bland annat på Granit.

Så enkelt och så svårt med riktig mat

2009-06-16T16:09:00.011+02:00

Nu finns den kloka boken In Defense of Food av Michael Pollan på svenska och heter då Till matens försvar. Amerikanen Pollan beskriver intelligent och slagkraftigt hur det han kallar "nutritionismen" (dietspecialister, näringsfysiologer m fl) tillsammans med matindustrin skapat en situation där konsumenterna blivit helt villrådiga och maktlösa. Ett läge där nästan all mat upplevs som farlig, fet eller giftig. En vardag där bra råvaror har blivit en bristvara, medan industriellt processad mat finns att tillgå överallt. Läs och förundras.
Läs mer på www.michaelpollan.com

En extragod tomatsås

2009-06-16T10:44:00.013+02:00

Igår hällregnade det på fjärde dagen i huvudstaden. Skönt då att ha kylskåpet sprängfyllt med överbliven mat från förra veckans fester, och slippa ge sig ut i det bistra klimatet. Lova kom hem och var lite sugen, en tomatsås med pasta skulle hon kunna tänka sig. Hittade då ugnstekta körsbärstomater och lök i balsamicodressing, körde allt slätt i matberedaren, medan Lova fräste en pressad vitlök i god olivolja. I med den mixade tomat-och lökröran, koka lite, krydda med salt och peppar. Blev en ovanligt god och snabb Salsa pomodoro genom balsamicosmaken och tomaterna som fått så mycket smak i ugnen.

Nu ska den ut ur mitt liv

2009-06-14T16:42:00.002+02:00

... och in i frysen.
Brödgratängen har intagit mitt liv senast halvåret. Vi har lagat den på längden och tvären kan man säga. Och höjden, då den blev som en sufflé i en fin glasform.
Innan jag nu stoppar undan den i frysen för ett tag, vill jag ändå passa på att sjunga en sista lovsång: Billig och mättande lyxmat med god smak av vin, lagrad ost och självklart gott bröd som skurits i tärningar. Blandas med ägg, mjölk och grädde och kanske lite lök och skinka. Så enkelt kan det vara.

Man kan göra den liten som på bilden och servera den som tilltugg varm eller ljummen. Eller i en större form, då ökar förstås tiden ugnen. Tjugo minuter för de små och minst fyrtio för de stora.

Fest med Riddarna

2009-06-14T16:21:00.005+02:00

Vi använde några av de enklare recepten ur kokboken på vår bokfest på lokalen Zink: Balsamicolök, ugnsgratinerade tomater, pesto, limemarinerade jordgubbar, rödbets-carpaccio med fårost och förstås franska brödgratängen – fast här i små formar och lagom att äta med fingrarna. Zeke pustar ut med ett glas rosé. Min kära co-driver i Barnens Matskola, Ami , som kom med en fin kudde som jag har kunnat vila huvudet på nu i några dagar. Det behövdes.

Att en gammal brödbit kan vara så god

2009-06-10T21:03:00.000+02:00

Läste vad Erik på Rute bageri på Gotland gillar att äta till sin kalla öl:
Tunna skivor fullkornsbröd knaperstekta i smör med lite flingsalt.
Provade genast hemma med en bit fullkornsbröd som inte längre var purfärskt.
Hur gott som helst. Vuxenchips!